Idag hade jag mina två sista föreläsningar på basåret. Borde kännas bra, va? Det känns inget alls faktiskt. Det enda som gav mig något liknande känslor var när Johnny tackade för sig. Matteläraren kommer jag sakna. Han, som vi haft i matte hela tiden fick en varm en-minuter-applåd med busvisslingar. Det var han värd.

Fysikläraren däremot fick en halvhjärtad variant. Han hade tidigare nämligen gått igenom hur han betygsätter tentorna: Dom är på 18 poäng totalt, varav tre poäng består av sant-eller-falskt-uppgifter och de resterande 15 är uppdelade på 5 uppgifter med 3 poäng var. Sant-falsk-frågorna ger 0,25 poäng för rätt svar och -0,25 poäng för fel svar. De andra fem uppgifterna rättas efter en mall:

Fullständig och korrekt lösning ger 3 poäng. Såvida du inte:
1) Har fler än två värdesiffror för mycket. Då dras ett poäng av. Man ska anpassa värdesiffrorna efter hur många man fått i uppgiften. Så om man svarar 123,55 meter där det ska vara 120 ryker en tredjedel av poängen på uppgifen, alltså en artondel av hela tentan.
2) Svarar utan enhet. Då får man inga poäng på upppgiften alls. Om frågan är: Hur många meter? Och man svarar "12" ryker alla poäng (tre alltå, en sjättedel av tentapoängen), oavsätt uträkning.
3) Glömmer att rimlighetsbedöma svaret. Då får man inte heller några poäng. Om frågan är: Hur lång är Peter? Och man svarar "18m" ryker tre poäng, även om lösningen är rätt hela vägen och man råkat glömt en nolla i sista uträkningssteget.

Andra saker som drar ner poängen:
1) Felslag på miniräknaren, då dras ett poäng, en tredjedel av poängen.
2) Felläst tabellvärde, då försvinner ett poäng, också en tredjedel av poängen!

Jag tycker attt varenda en av dessa 5 regler är rent idiotiska. Så stora avdrag för slarv?! Han ska väl ändå poängsätta oss för vad vi kan i fysik, inte vad han anser att man måste göra för att det ska vara "korrekt"? Ska fanimej klara den här tentan galant, för då är det mer okej att vara riktigt jävla bitter efteråt...

Gnnnn... Gubbe!

när det går dåligt i skolan spiralar jag ner i en depp. När det skiter sig kommer helt automatiskt rösterna i huvudet som säger "Nu skiter vi i det här, nu ger vi upp och åker hem!", och där hade nog deppen antagligen stannat. Om inte tanken på att jag inte vet vart hem är, hade följt den andra tanken hand-i-hand. Vart skulle jag åka om jag gav upp och inte ville mer? Närmast till hands är kanske Sundsvall, men åka hem till Sundsvall? Och bo vart? Där finns inget hem för mig. Så nästa lott hamnar hos mamma och pappa i Norrtälje. Men åka "hem" till Norrtälje? Det är inte mitt hem. Det är mina föräldrars hem. I Norrtälje har jag aldrig bott. Hallstahammar? Västerås? Indien? Nej. Så då återstår Göteborg, och här är jag redan och är olycklig.

Då inser jag att jag inte har något val. Inte har någonstans att lägga hatten, slappna av och tänka, "det här är mitt hem". Jag har inget hem... Och blir ännu deppigare.

Just nu är jag i en sån depp. Lars håller sig undan som sig bör och spelar låtar i moll på gitarren. Jag har precis varit och handlat ett paket muffins på affären och ska snart inta soffan med mina små chokladiga vänner. Imorgon kommer jag vakna, må bra igen och ta nya tag och plugga inför fysiken. Men tills dess? Ja, det är bara att inse: ibland får man må dåligt.

... tentan gick åt helvete. När jag fick tesen tänkte jag bara; "shitshit, det är typ tre ord här jag inte fattar och fyra uppgifter jag inte har någon aning om hur man löser...". På en uppgift vart svaret kort och gott "ja". Undrar vad det är värt på en mattetenta? Bangade totalt sista uppgiften på sex poäng och det är halvlysande när man måste ha 42 av 50. Har faktiskt fortfarande inte listat ut hur man ska lösa uppgiften: "Bestäm den räta linje som tangerar både y=x² och y=x²-2x." Någon som kan berätta hur man gör nu? Jag satt två timmar.

Nä, imorgon ska jag åka till blomsterlandet och ge luft åt min nya fetich, tröstshoppa en ny krukväxt att älska och vårda. För det är jag värd!!!

Förresten, som ni såg igår har jag ju tillgång till kamera i och med nymobilen. Därför har jag äntligen fått tag på en bild på mina nya glasögon. Matchar dom snyggt med mitt nuför tiden sjukt långa hår (inse att jag hade kortkort för ett år sen) och mittbena som jag inte haft på säkert fem år. Behold!

Oj, vilken jävla vecka det varit, helt ofattbar. Börjar med att jag natten till tisdag inte sover en blund eftersom att jag frossar och hallucinerar i, vad jag förstår senare, är min första feber. Tvingar mig själv till en föreläsning, svag som ett löv. Gissa vad som händer när jag kommer hem? Nuvarande ägaren till vår nya lägenhet ringer och säger att hon ändrat sig angående att vi får flytta in på lördag?! Trots att det var okej för någon vecka sen! Hon vill inte att vi ska hämta ut nyklarna alls förrän på måndag, eftersom att lägenheten är hennes ansvar. Vi har ju dock planerat allt runt att vi flyttar den här helgen, så jag försöker hitta någon slags kompromiss, säger till henne att jag fixar ett kontrakt till dagen efter som ger Lars och mig ansvaret om något händer.

Dagen efter vaknar jag tidigt, enbart för att jag tänkt tvinga mig själv till dagens enda föreläsning. Under natten har jag kommit på en kompromiss som inte involverar att jag åker runt med 38 grader feber och försöker få påskrifter till ett kontrakt: Vi hämtar ut nycklarna på fredag men flyttar inte in förrän lägenheten är officiellt vår: på söndag. Asbra tycker jag. Ringer till nuvarande hyresgäst och säger rakt ut att jag är riktigt sjuk och inte orkar fixa kontrakt men berättar min idé. Hon går inte med på det, kan inte lita på oss och tror att vi kommer flytta in på lördagen ändå, vi har ju trots allt nycklarna. Hon vill ha ett kontrakt, ett skrivtligt avtal på att vi inte flyttar in förrän den 1:a. Jag säger att jag har föreläsning som börjar om en halvtimme men vi bestämmer att vi kan ses och fixa ihop något hemma hos henne eftersom att det är påväg till skolan för mig.

När jag är en hållplats från lägenheten ringer hon och säger att hon ångrat sig och är på kvarterskontoret istället, säger att jag ska komma dit och skriva kontrakt. Min föreläsning skulle då börja inom tio minuter. Jag stressar av bussen, åker spårvagn, hittar efter många om och men kontoret. När jag kliver in är nuvarande hyresgästen fortfarande kvar där, men så fort jag sätter mig reser sig hon upp och börjar gå. Jag säger "jaha, vad bra att det ordnade sig då?" och får en mörk blick till svar. Hon går och jag blir kvar med karln som arbetar på kontoret. Han i sin tur tror att jag är där för att hämta ut nycklarna bara?! Men berättar iallafall att vi får flytta in på söndag. Så fem minuter efter att jag kommit till kvarterskontoret går jag därifrån utan att ha uträttat ett skit, smårförvirrad, funderandes på varför den där människan släpat mig med buss och spårvagn i tjugo minuter runt halva Hisingen utan anledning... Sjukt bra sätt att missa en halvtimme av en föreläsning man offrade en sjukdag för att slippa missa.

Herregud vilken jävla långa historia, universums längsta blogginlägg, men jag är bara så sjukt chockad över detta mycket udda och nästan... elaka beteende. Förut var det ju helt lungt att vi flyttade in tidigare. Men sen som ett blixtnedslag var allting omöjligt och "nej, jag kan inte hjälpa att ni bokat släpvagn och hyrt ut er lägenhet tidigare". Varför!? Hon lämnade in nycklarna i onsdags, lägenheten står toktom nu, men vi får inte ta ett steg in i den förrän på söndag. Varför sa hon inte att hon ville ha ett kontrakt för två veckor sen? Jag blir så trött...

Nu ordnade det sig dock, har bokat om släpvagnen, Camilla och Daniel ska hjälpa oss att flytta ändå. En jävla tur! Lars hämtar ut nycklarna imorgon medans jag kurerar mig. Ingen feber längre, men snuva, hosta och hes som en kråka. Misärvecka. Gud hatar mig, har jag nämnt det förr?

var det inte alltför kul att komma hem. Nej, nej, bara skit egentligen som jag inte alls har lust att prata om, helst inte då alla jag faktiskt berättar för reagerar med nervösa sammanbrott och hysteriska utrop. Men eftersom att just det här blir svårt att undanhålla så får jag la ta och berätta: Vi har haft inbrott. Dom tog hälften (all elektronik) och rev ner resten (alla kläder). Inte ens mitt kära spritförråd lämnade dom orört. Bröt upp ytterdörrn med en kofot. Våran lägenhet och säkert 10-20 till i huset/området. Yes, jag sitter på min gamdator som var omodern redan -99 och stod gömd i förrådet, med en skärm från Lars lillebror... Tacka fan för att vi ska flytta!

Skriver kontraktet på nylägenheten torsdageftermiddag, ska försöka få flytta in redan helgen vecka fem. Så fort som möjligt. För inte fan köper man ny TV nu, bara för att släpa den när vi flyttar om någon vecka!? Nej, det får vänta, men helst så lite som möjligt! Det ska jag pedagogisk försöka förklara på torsdag, och funkar inte det får jag väl ta till tårarna.

Annars är nog det största i livet just nu att jag håller på att skaffat nya glasögon! Och även provat ut linser på riktigt. Tänk om jag kunde fått en bild som gör bågarna rättvisa! Var och testade hos mamma innan jag åkte hem i måndags, det vart ett par som jag verkligen diggar; de ser precis ut som att jag just rusat in på Myrorna och köpt första bästa second hand-brillor. 80-tal, tänk mammas och pappas bröllopsfoto. Woho, undrar om jag lessar efter en vecka? :P Hoppas inte, jag vet inte hur sugen mamma är på att fixa ett par nya igen!

Idag var jag hemms hos Lotta hela eftermiddagen, hon, från Karlstad har alltid pratat om Supersci. Jag har alltid trott att det var ett litet underground-band, hur skulle annars jag kunnat undgå det faktum som hon alltid tjatat om, att de härstammar från min nobla hemstad? Idag spelade hon deras låtar, och jag har hört säkert tre av dom på radion (Can I get a 'Super', can I get a 'Scii-i'?). Vet alla andra om det här? Att Sundsvall har ett känt "rapband"?! Trodde jag var uppdaterad efter mina ungdomsår på Pipeline. Jag är en skam för min stad!

Nä, nu verkar det nog vara dags att sussa va? Jag är trött och bloggar som under pistolhot... och vem fan vet, det kanske jag gör också? På tal om det, så kanske sömnen funkar bättre inatt, när jag har lite sällskap i vår drabbade lägenhet. Igår gick min fantasi lös rejält, och jag hörde allt möjligt spännande; kofötter och inbrottstjyvar, knivar och mördare...

Jag fortsätter på mitt mycket imponerande spår, barnarbete till trots:

Beställde kläder från H&M fredag vecka 39, en vecka borde det väl ta att fixa hit kläderna? Nja, en vecka efter beställningen stod det fortfarande "Packning pågår"... igår stod det äntligen istället "Leverans", men paketet hade inte rört sig någonstans enligt postens hemsida, där stod bara "2 oktober, förhandsinformation mottagen". Nu har 300 spänn försvunnit från min beställning utan att några pengar kommit in på mitt konto och paketet har helt enkelt försvunnit från postens hemsida helt och hållet. Det ska bli spännande att se hur kära H&M löser/förvärrar det här.

Det är tydligen inte min vecka... eller snarare inte min månad. Allting jag försöker mig på verkar gå mer eller mindre åt fanders, till och med skolan har varit helt omöjligt att följa, vinkelacceleration α, vinkelhastigheten ω... what? Bonusuppgiften gick åt fanders och jag sover som en kratta på en båt. Framöver ska jag bara sitta på min pinnstol och stirra ut genom fönstret (självklart med gott mod), försöker jag inte göra någonting kan det ju inte gå åt helvete! Ja, så blir oktober.

Dagens ljuspunkt var den lilla, sjukt söta, rosa termosen jag köpte åt Lars "Kaffeautomat-kaffe-smakar-bajs" Åslin. Den passar honom! Äntligen gott kaffe även på Chalmers, huh? ;)