BROBYGGARTÄVLING!
Shit, shit, vilka två jävla veckor det varit! Intensivt, krävande, tokigt och alldeles... alldeles underbart! Vi har varit på föreläsningar, lunchmöten, träffats efter skolan, VARJE DAG. Speciellt den här vecken! Man kan nog inte förstå hur svårt det är att få en grupp med åtta personer som aldrig sets förut att färdigställa en modell på en bro på tre dagar. Ännu mindre kan man nog förstå hur det är att sedan bygga denna på 48 timmar. Känslan att gå över den träbro man själv byggt för hand var den bästa på hela utbildningen hittills.
Vi tar det från början.
Vi har haft rätt mycket slitningar i gruppen, svårt att komma överens för vad vi ville bygga. Fyra från bygg/Väg och vatten, tre av oss från AT och en från Affärsutveckling och entreprenörskap inom byggsektorn. Vi tänkte så otroligt olika på hur vår bro skulle se ut! I slutändan ritade någon från V en bro som vi sedan under de dagar vi hade på oss utvecklade till något vi i hela gruppen kunde stå för: En underspänd fackverksbro.
Första byggdagen, onsdag, började vi klockan 13 med att bära fram material, byggandet kom inte igång förrän rätt sent och vi byggde fram till sju då såg "bron" ut som på bilden. Sen gick vi och käkade smörgåstårta och drack några öl som det bjöds på.
Dag två var en heldag. Vi började bygga den lösa gångbanan i kasetter, detta för att vi ville orka bära själva bron på plats själv och där snickra på den. Jag kapade ungefär alla bitar till kasetterna, ungefär 400 stycken. Gångbanan var väldigt tätpackad och vägde kanske totalt 150kg, jag uppskattar bron till runt 250 kg, för totalt fick vi 500kg virke och vi använde inte allt. Dagen flöt på riktigt, riktigt bra. Samarbetet funkade toppen och alla arbetade med något hela tiden, parallelt med varandra. Döm av vår förvåning när vi klockan 22.00 var klara med bron. Som första grupp! Vi testade lägga på gångbanan och provgick. Den infärstning som höll fast underspänningen gick upp lite i skarven, men vi insåg att det var lättfixat och åkte hem och fick en god natts sömn.
Vissa grupper var kvar till två på natten, andra till fyra. Några gick aldrig hem.
Morgonen efter fixade vi sprickorna och sedan lyfte vi (som enda grupp) ut våran bro på dammen helt själva på åtta personer. Vi la på kasetterna, och bron såg helt fantastiskt ut! Vi hade haft gott om tid och varit mycket, mycket nogranna med alla snickeridetaljer. Inga synliga spikbläck, knappt synliga spikhuvuden, alla skarvar var omsorgsfullt utsågade och ihopförda. Den var dessutom sjukt stabil och rörde sig inte många tum när man gick på den. Resten av dagen småpillade vi med detaljer och hjälpte andra grupper att bära ner deras broar till fontänen.
I reglerna stod det att målet med bron var att alla åtta personer skulle kunna gå över med en meters mellanrum, så klockan 12, en timme innan vi var tvugna att lägga ner våra verktyg och sluta bygga bestämde vi oss för att testa gå fyra personer på bron. I min värld var vår bro stabilast av alla på plats och att den inte skulle hålla för hälften av målet utsatt i reglerna fanns inte imin värld...
Men när vi alla fyra gick på bron; jag var precis på mitten, kände jag hur hela konstruktionen började gunga i sidled, jag kände något som jag upplevde som att bron höll på att välta och med ett ljudligt brak satte sig vår älskade bro ner på fontänens botten. Men med en timme kvar till "målgång" fanns ingen tid att gråta över krossad bro, utan i någon slags supertrans kom hela gruppen tillsammans och fixade det. Fråga mig inte HUR vi gjorde. Fråga mig inte VAD vi gjorde. Vi fixade den bara. Och var färdiga fem i ett.
Vår bro var 1,5 m över vattenytan och stöp ner med mittstödet i botten, ingen gjorde illa sig. Vissa broar stod 3 meter över vattenytan och var fritt underspända från sida till sida, ett fritt fall på 3 meter om den skulle rasa. Ungefär här insåg arrangörerna att det inte var någon bra idé att lura upp åtta personer på våra konstruktioner och reglerna gjordes om till "gå så många som ni tror att bron klarar".
Det här kan jag inte släppa! Vi gick fyra på bron i onödan; den gick sönder. Vi HANN paniklaga den, men dess forna stilrenhet och skönhet var som bortblåst. De detaljer vi lagt timmar på fanns inte längre...
Klockan fyra var det dags för alla grupper att presentera och provgå sina broar inför en rätt stor publik och de tre domarna: Tomas Carlsson, NCC:s Svrigechef, Sven Engström, Chalmers Vicerektor och Gert Wingärdh, känd arkitekt. Alla grupper som gick en och en över sina broar klarade sig galant, till och med för oss flöt allting på finfint. Grupp 2 var den enda som vågade testa att gå på alla åtta, deras bro var en av de 3 meter höga underspända broarna; och för min inre syn kan jag fortfarande se hur Melissa faller 2 meter rakt ner i dammen som en trasdocka - för deras bro höll inte heller. Det var ett under att ingen skadade sig värre än Melissas skrapade knä. Denna grupp vann ju dock hederspriset och publikens pris. På bilden nedanför kan ni se denna bro liggandes på botten.
Vi däremot kom på... en tredjeplats! En fantastiskt sockersöt tredjeplats, då man tänker på att vår bro låg på mage i vattnet några timmar tidigare. Vårt fantastiska lagarbeta den där timman räddade oss totalt! Jag är riktigt nöjd med resultatet. Kvällen avslutades med en lyxig trerättersmiddag i ateljéerna (ankbröst någon?) med utsikt över våra broar. Det hade väl inte kunnat blivit bättre?
Jag är så glad att jag sökte brobyggartävlingen. Vilken upplevelse, vilken erfarenhet! Någonting liknande borde alla ha chans att prova på!
Ännu en vecka...
Ojoj, jag känner mig busy. I skolan är allting fortfarande rätt lugnt och skönt, vi går långa dagar; mellan nio och fyra eller fem varje dag, men har istället inte så mycket i skolväg att pilla på på fritiden, vilket är skönt såklart. Vi har haft ett kort projekt nu som utgick från människorkroppen, för att sedan utvecklas genom balans och punkter i rummet till en trästruktur. På bilden ser ni vår färdiga, något instabila trästruktur tyngd med sandhinkar och Ingrid som håller i bilden "Rör och du dör!". Vår inspiration var ett "flygskär".
Förra onsdagen fuckade jag, Ingrid och Hannah skolan för en dag till sjöss. Ingrid har en finfin segelbåt ute på Brännö som vi intog. Jag slog huvudet i bommen och lärde mig att skota hem och att falla av. Brännö är fantastisk och vi promenerade också runt på ön och insöp atmosfären, vi hade perfekt väder dessutom! En bra dag! Göteborg är fantastiskt vackert!
Helgen var uppbokad; jag och Lars gymmade i lördags innan vi drog ut till Bergquist den äldre i Gråbo på en supertrevlig middag. I söndags åkte vi till IKEA, också med Camilla och co, innan jag hittade till Kungsbacka och lite bullbak med Isa. Bullarna vart jättebra och vi hade så himla trevligt!
Idag började vad jag tror kommer bli två fantastiska veckor. Jag vart nämligen antagen till brobyggar-tävlingen förra veckan, eller Chalmers Structural Design Challange som går ut på att bygga en bro över dammen utanför A-huset på Chalmers. Dammen är 13 meter bred och vi ska ha vår modell i skala 1:10 klar på fredag. Det kommer bli två intensiva veckor (vi snackar 10-12 timmar i skolan varje dag) innan bron står klar nästa fredag, men jag är så peppad! Gruppen, vi är 8, verkar supertrevlig.
Med andra ord; allt går bra just nu. Tänk vad härligt!
Förra onsdagen fuckade jag, Ingrid och Hannah skolan för en dag till sjöss. Ingrid har en finfin segelbåt ute på Brännö som vi intog. Jag slog huvudet i bommen och lärde mig att skota hem och att falla av. Brännö är fantastisk och vi promenerade också runt på ön och insöp atmosfären, vi hade perfekt väder dessutom! En bra dag! Göteborg är fantastiskt vackert!
Helgen var uppbokad; jag och Lars gymmade i lördags innan vi drog ut till Bergquist den äldre i Gråbo på en supertrevlig middag. I söndags åkte vi till IKEA, också med Camilla och co, innan jag hittade till Kungsbacka och lite bullbak med Isa. Bullarna vart jättebra och vi hade så himla trevligt!
Idag började vad jag tror kommer bli två fantastiska veckor. Jag vart nämligen antagen till brobyggar-tävlingen förra veckan, eller Chalmers Structural Design Challange som går ut på att bygga en bro över dammen utanför A-huset på Chalmers. Dammen är 13 meter bred och vi ska ha vår modell i skala 1:10 klar på fredag. Det kommer bli två intensiva veckor (vi snackar 10-12 timmar i skolan varje dag) innan bron står klar nästa fredag, men jag är så peppad! Gruppen, vi är 8, verkar supertrevlig.
Med andra ord; allt går bra just nu. Tänk vad härligt!
Back to School
Känns faktiskt kanon att vara tillbaka i livet och skolan, tillbaka till rutiner och vanor. Kan inte annat än känna mig lite varm i hjärtat när man träffar alla i klassen igen, som man slitit, gnisslat tänder, gråtit och skrattat med i ett år.
Än så länge är det lugna puckar. Vi har haft en vecka CAD i Rhino och lärt oss grunderna. Idag fick vi intro i kursen Byggnad och struktur, det känns bra! Kursen kommer bli hård; hösten (och framförallt december) kommer bli slitig. Arkitekten som håller kursen verkar dock fantastisk och om tre veckor ska vi på en liten studieresa till Köpenhamn; allvaret har inte kommit ifatt. Vi ska iallfall projektera ett Brohus över älven, vid Feskekôrka. Alltså en bro som är ett hus, och i detta fallet ett café för 25 personer. Kanske något som Ponte Vecchio i Florens? Eller kanske inte, men ni förstår grejen... är inte bron fantastisk?
Nåja, dagen har alltså spenderats i värmen, säkert 20 grader, promenderandes runt feskekôrka för att känna in platsen och börja planera läget för bron. Vi avslutade sedan med en blåsärsmuffins på Le Petit Cafés uteservering i Haga. Inte så tokigt om jag får säga det själv.
Kan även stolt säga att jag i onsdags officiellt avsluta min sista kurs från ettan med den sista kompletteringen som skulle in och ett litteraturseminarium. DET KÄNNS FANTASTISKT!!
Än så länge är det lugna puckar. Vi har haft en vecka CAD i Rhino och lärt oss grunderna. Idag fick vi intro i kursen Byggnad och struktur, det känns bra! Kursen kommer bli hård; hösten (och framförallt december) kommer bli slitig. Arkitekten som håller kursen verkar dock fantastisk och om tre veckor ska vi på en liten studieresa till Köpenhamn; allvaret har inte kommit ifatt. Vi ska iallfall projektera ett Brohus över älven, vid Feskekôrka. Alltså en bro som är ett hus, och i detta fallet ett café för 25 personer. Kanske något som Ponte Vecchio i Florens? Eller kanske inte, men ni förstår grejen... är inte bron fantastisk?
Nåja, dagen har alltså spenderats i värmen, säkert 20 grader, promenderandes runt feskekôrka för att känna in platsen och börja planera läget för bron. Vi avslutade sedan med en blåsärsmuffins på Le Petit Cafés uteservering i Haga. Inte så tokigt om jag får säga det själv.
Kan även stolt säga att jag i onsdags officiellt avsluta min sista kurs från ettan med den sista kompletteringen som skulle in och ett litteraturseminarium. DET KÄNNS FANTASTISKT!!