du förstör mig. Jag gick från bussen; full storm, 12 grader och ösregn, stretade hemåt mot en kväll full av fysikböcker. Små, öppna skor, bart huvud, övergiven av Lars som vart tvungen att jobba över i skolan, vart tvungen att dricka en öl, snuvad på en trevlig eftermiddag... Lyssnade på "A postcard to Nina" och... log. Kryssade leende genom vattenpussarna och njöt när vinden pinade mina öron, skrattade hösten, regnet och olyckan rakt i ansiktet och skrek inombords "I won't let anyone stand in my way".

Jens, du förstör mig, du gör mig lycklig och mjuk... Kanske är jag kär i dig.