Jag borde verkligen inte sitta här och vara sentimental, jag har jobbat livet ur mig idag och går samma öde till mötes imorgon, men jag kan inte låta bli, inte en kväll som denna, när allt verkar falla på plats.

Håkan Hellström. Det sista jag såg av Gatufesten 2008. Han kunde inte ha valt ett bättre tillfälle att åter kliva in i mitt liv, än den dagen då jag vände speglarna hemma. När jag var nere och sårbar, trött och ful stod han där och sjöng historien om mitt liv, varje låt en ny berättelse, ett nytt minne, en annan dag som gått.

Och det finns ingen som hellre hade fått värmt mig ikväll än Lars, som står ut med mig och den totala stolle jag mer ofta än sällan är. Tack vare honom kommer det i framtiden alltid finnas bra minnen att ta fram från dessa dagar. Så till en gammal kärlek och en jämförelsevis ny; ni finns i mitt hjärta.