Tillbaks på ruta ett

Julen kom och gick. En allt igenom lyckad händelse detta år. Alla julklappar är äntligen avklarade och jag är tillbaka i Sundsvall, den stad som jag i brist på någon annan - en som verkligen uppfyller kriterierna - får lov att kalla min hemstad. I Norrland. Snö och kyla som biter och river. Korta dagar och långa, vackra solnedgånar. Lugn och ro, en liten oas. "Släkt" och vänner, och någon man gömmer sig för att slippa hälsa på, några andra man tycker synd om. Vem jag nu är att tycka synd om någon alls.

Är stundtals, som nu, lite smått vemodig av olika skäl, känner mig nertryckt av vad jag skulle vilja kalla den kosmiska balansen: Ingen får ha det för bra, till sist händer något dåligt som jämnar ut. Världen strävar efter jämnvikt och det positiva och negativa i livet kommer till sist hamna på noll. Så känns det. Och jag hade lite för mycket tur där ett tag.

Nåja, en hemsk massa dravel kan tyckas, men så känns det. Orkar inte ens prata om det faktiskt, mycket teatraliskt. Nu ska jag rycka upp mig, koka en kopp te och utmana valfri familjemedlem Åslin/Åkerdahl på Yatzy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0