Fick en nytändning på chai-te efter gårdagens fika på Barista på toget. Minns de långa heta dagarna på Ohm-beach i Karnataka i Indien, ständigt med en kopp Masala Chai i handen och en stadig blick utåt havet för att inte missa delfinerna som hoppade upp och ner mest hela dagarna. Minns tågresorna, hur det alltid gick omkring en försäljare i tågpersonelens rutiga skjorta och sålde "coppie-oppie!" eller "chai! chai!", de skrek alltid med den för landet typiska försäljarrösten, snabb så att man knappt förstår och hög nog för att väcka döda. Vi hade sjukt roligt åt att ingen någonsin fick till f:et i coffie, coppie liksom, vad sjutton är det?

Men attsingen, nu kom jag av mig. Jag tänkte säga att jag längtar till Göteborg, eftersom att Espresso House tydligen ska ha chai-te-pulver till salu. Då ska här drickas chai till förbannelse.

Påtal om Göteborg så går packningen sådär. Har väl fått ihop 3 kartonger ("LÅDOR! DET HETER LÅDOR!" skriker Lars som är aggresiv och arbetsskadad) med köksprylar och 4 kartonger med kläder och skor. Sen har jag sjukt mycket lådor/kassar som ska till Erikshjälpen och bli pengar till behövande. Men ändå känns det som att vi har mil kvar att gå. Lars pappa kom hit och körde iväg ett lass till tippen. Hade vi varit med i Från Koja till Slott hade vi fått köpa nya grejer för minst en miljon. 

Imorgon fyller min bättre hälft hela tjugotvå år, snart flyttar vi och snart börjar skolan. Fan vad vi börjar bli gamla.